Hem i Haga

Har du någon gång funderat över hur man bodde förr i tiden? Har du undrat vilka människor det var som hade sina hem i Haga?

För att få svar på dessa frågor, har Crime Walks besökt de museilägenheter som finns i Kvarteret Furiren. Känslan när man går in i lägenheterna är helt fantastisk, det är som att ta ett kliv rakt in i historien!

Haga som stadsdel har genomgått stora förändringar. Från början var den glest befolkad, men när industrialiseringen tog fart så ökade antalet invånare betydligt. Vid sekelskiftet bodde det nästan 14 000 människor i Haga, att jämföras med dagens ca 4 000. Man bodde trångt och bostadsbristen var stundtals stor.

På 1930-talet började man diskutera Hagas framtid. Flera sanerings- planer lades fram, men inget gjordes. I slutet av 1950-talet såg därför stadsdelen ut ungefär som vid sekelskiftet. Ett kommunalt fastighetsbolag, Göta Lejon, bildades och började köpa upp fastigheter. De första rivningarna genomfördes 1962. Många människor protesterade mot rivningarna och det hände att man ockuperade hus i sina försök att rädda dem. Samtidigt med dessa protester förklarades Haga vara av kulturellt riksintresse, vilket gjorde det svårt för kommunen att fortsätta riva husen. Det är vi tacksamma för idag!

“Laga Haga!” En av alla insatser för att bevara Haga. Fotograf okänd

1984 antogs till slut ett program för bevarande. Totalt är det ca 90 hus byggda före 1920 som har bevarats i Haga (56 trähus och 38 stenhus).

Den äldsta byggnaden i kvarteret Furiren är Haga Nygata 7. Från början bestod huset av en låg bottenvåning byggd på 1700-talet. I början av 1800-talet köpte järnbärare Pettersson fastigheten och flyttade in i en lägenhet med sin familj. Senare köpte han även huset bredvid. 1852 lät han bygga på en våning på båda husen. Familjen Pettersson var inte fattiga, det hade det gott ställt.

Börje Pettersson bodde här med sin fru Anna-Maria, deras dotter Henrika och en dräng och en piga. Lägenheten består av ett kök och två rum.

 

Köket med skafferi

Börje var järnbärare, och det var ett yrke som var ganska vanligt i Haga vid den här tiden. På 1790-talet flyttade järnvågen från nuvarande Brunnsparken, och etablerades på Järntorget (därav namnet). Järnet anlände på pråmar till Järntorget och så bar man det från pråmarna till vågen, och från vågen vidare till skeppen där det lastades om för att exporteras. Järnbärare var ett arbetaryrke, men de hade gott anseende. De var starka män med goda möjligheter till extra förtjänst, exempelvis som kistbärare vid begravningar.

Järnbärare på Järntorget, 1880-tal

På 1920-talet flyttade familjen Kjellgren in i lägenheten. Familjen bestod av far, mor och åtta barn födda 1897-1911!

Skomakarskylten.

I huset bredvid Börjes flyttade skomakare G. A. Pettersson, hans fru och deras dotter Evy in i en lägenhet på 1920-talet. Tanken var egentligen att familjen skulle bosätta sig i Majorna och ha verkstaden i Haga, men så blev det inte. Bara några år efter att skomakaren hade etablerat sig i Haga startade två skofabriker, så det gick inte så bra för honom. Familjen fick lämna Majorna och flytta till verkstaden i Haga.

För att dryga ut kassan arbetade skomakare Pettersson också som vaktmästare på gården, där han bland annat fick hjälpa till när man kom för att tömma utedassen.

Utedasset

Lägenheten bestod av ett kök, ett bostadsrum och en angränsande långfarstu (kallförråd). Köket var skomakarens verkstad. Man hämtade vatten på gården och man hade varken avlopp eller el.

Skomakarverkstaden/köket.

 

Långfarstun

Evy Pettersson har beskrivit sin uppväxt i Haga:

En träffpunkt på gården var pumpen. Några kom kanske samtidigt för att hämta vatten, andra var på väg till eller från dassen, alltid fanns det någon nyhet att hämta. Det var också ett ständigt spring på gården, tömning av tunnor, latrin och sopor.”

Pumpen på gården användes fram till 1930-talet och utedasset var i bruk så sent som till 1970-talet!

Evy berättade också att man innan helgmålsringningen klockan sex på lördagar, plockade bort allt som hade med skomakeri och verkstad att göra. Man ställde in alla saker i långfarstun, och tog istället fram ett köksbord med vit duk, för då var det helg. På måndag var köket verkstad igen.

Evy fick bara leka med sin kamrater utomhus. Eftersom hennes pappa arbetade i hemmet, fick hon inte ta hem kamrater, och då fick hon inte heller låta sig bli bjuden. Det var viktigt att man kunde bjuda igen.

I bostadsrummet i skomakare Petterssons lägenhet har man hittat resterna av en vattenpump. Hur gammal den är vet man inte, men man har hittat keramik och annat material som visar att den troligen lagts igen på 1700-talet, och att den kan härstamma ända från 1600-talet!

I det yngre huset på Haga Nygata 9 finns museilägenheten “Arbetarens ett rum och kök”. Den speglar ett arbetarhem på 1920-talet.

Lägenheten har haft samma storlek sedan huset byggdes år 1871.

Till bostaden hör också en vindsskrubb och ett vedförråd. Brygghuset och torkvinden delade man med de andra hyresgästerna.

När Stadsmuseet fick reda på att man skulle få bevara lägenheten, visste man inte vilka som hade bott där. Man tog därför reda på vilka som hade bott på gården, och bestämde sig för att möbler lägenheten för familjen Bengtsson: mamma, pappa och sex barn.

Från svalen kommer man rakt in i det hemtrevliga köket. Järnspisen har funnits sedan huset byggdes.

 

Från köket ser man in i rummet, som är fint möblerat med en vacker kakelugn. Det ser ut som ett “finrum”, men det var ju också där man sov. Bäddsoffan var till föräldrarna. I sängen, som går att dra ut lite, har två eller tre barn legat. En liten barnsäng, som man kunde växa i fanns också. Två barn sov i kökssoffan. Sedan fanns en uma-pall, en möbel som man kunde förvandla till en säng. Man kunde ju behöva ha en inneboende också!

 

Det finns en symaskin i lägenheten. Den symboliserar det arbete som även frun gjorde. Alla arbetade, man hade helt enkelt inte råd att inte arbeta! Hemsömnad var ett vanligt sätt. Kvinnorna gick till syfabriken och fick tillskurna delar, som de sedan gick hem och sydde ihop. Sedan lämnade man in det färdigsydda plagget på fabriken. Det var ett vanligt sätt att kombinera barnomsorg och yrkesarbete.

Ett annat sätt att dryga ut kassan var att hyra ut en plats vid köksbordet, ett kuvert. Det innebar att man hade någon som kom och åt middag hos en. Ofta var det någon som bodde i ett spisrum, dvs ett rum utan kök. Detta var vanligt ända in på 1940-talet.

Har du inte besökt Hem i Haga än, så kan jag varmt rekommendera det. Jag lämnade husen kring gården med en känsla av tacksamhet och vördnad. En känsla av att jag hade fått komma på besök, både i historien och hemma hos de människor som bodde här!

Information om dagar och tider för visningar hittar du här: https://goteborgsstadsmuseum.se/besok-oss/hem-i-haga/

Travelers' Map is loading...
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

För att navigera, klicka på den svarta markören under +/-. Godkänn att websidan får tillgång till platstjänsterna.

2 kommentarer

    • T**a
      24 oktober 2022

      Tack för fina ord Frank. Hagas historia är verkligen fantastisk!
      Tina

Lämna ett svar